Spelet i stort

Det krävs mycket förberedelser och träning för att vinna de matcher som upphandlingar är. Den offentliga affären har många intressenter. Det handlar om massor med pengar – nästan 20 procent av landets BNP varje år.

Det är många leverantörer som vill göra affärer med den offentliga sektorn. Upphandlingslagarna reglerar hur avtalen kommer till i den så kallade upphandlingsprocessen. Vi beskriver lagarna mer ingående i avsnitten om "Spelreglerna" och processen mer ingående i avsnitten om "Spelplanen".

I lagen om offentlig upphandling (LOU) kallas upphandlande myndigheter för den offentliga sektorn. De som måste upphandla enligt lagen om offentlig upphandling inkluderar

  • statliga, regionala och kommunala myndigheter,

  • de flesta regionala och kommunala bolag, samt även en del statliga,

  • andra offentligt styrda organ som föreningar och stiftelser.

För enkelhetens skull kommer vi att från och med nu kalla alla dessa för bara upphandlande myndigheter. Värdet på deras totala inköp överstiger långt över 800 miljarder kronor per år. Då räknar vi inte ens in de kommunala och statliga bolagens inköp. Värdet i bilderna nedan (Bild 1, 2, 3) består av inköp som görs av kommuner, regioner och statliga myndigheter. Inköpen gör de från fler än 200 000 unika leverantörer. Cirka 75 procent av dessa bolag gör affärer under 100 000 kronor per år. Dvs att det finns många mindre affärer som görs utan att det görs en annonserad upphandling. Det här kallas för direktupphandling och för många är det en första väg in på den offentliga marknaden.

Bild 1: Marknadsvärden 2018

Bild 2: Antal leverantörer 2018

Bild 3: Antal affärer 2018

Källa: Dagens Samhälle Insikt AB